SKK Utställning Sundsvall 2010-05-23
Japp, där var vi! Fast utan hund.
Vi var på plats strax före 9 på söndag morgon för att få se Mias (Andreas) norrbottenspets Enter, den ras jag är född och uppvuxen med och som ligger mig extra varmt om hjärtat. Men tro om allas vår förvåning när han inte fick följa med in!! Mia hade satt ett strypkoppel på honom, dagen till ära, men Enter är inte van att gå i strypkoppel så han drog som han brukade och började ju naturligtvis hosta, vid veterinären!
Men istället fick vi se Blümchens Pixi. En av Mias egen uppfödning rottweiler. En söt liten dam!
Vi träffade också på en vän från när Totte låg på prematuren. Han var där med sin väns American Staffordshire terrierhane Buddah. Världens go'vovve! Och snygg!
(Klicka på bilderna för att se dem i större format)
Av vår egen ras Bouvier des Flandres var 4 hundar anmälda, men bara 3 kom till start.
Mikaela Stenereds hane A'Message Exclusive Reality (Nemo)
Kikki Stölans tik A'Message Wishful Inflow (Inez) blev BIG R (5) och fick en enorm orange rosett.
och
Inger Bylunds tik Elitbreed Nanna
Och så fotades lite "random" hundar.
Vi var på plats strax före 9 på söndag morgon för att få se Mias (Andreas) norrbottenspets Enter, den ras jag är född och uppvuxen med och som ligger mig extra varmt om hjärtat. Men tro om allas vår förvåning när han inte fick följa med in!! Mia hade satt ett strypkoppel på honom, dagen till ära, men Enter är inte van att gå i strypkoppel så han drog som han brukade och började ju naturligtvis hosta, vid veterinären!
Men istället fick vi se Blümchens Pixi. En av Mias egen uppfödning rottweiler. En söt liten dam!
Vi träffade också på en vän från när Totte låg på prematuren. Han var där med sin väns American Staffordshire terrierhane Buddah. Världens go'vovve! Och snygg!
(Klicka på bilderna för att se dem i större format)
Av vår egen ras Bouvier des Flandres var 4 hundar anmälda, men bara 3 kom till start.
Mikaela Stenereds hane A'Message Exclusive Reality (Nemo)
Kikki Stölans tik A'Message Wishful Inflow (Inez) blev BIG R (5) och fick en enorm orange rosett.
och
Inger Bylunds tik Elitbreed Nanna
Och så fotades lite "random" hundar.
Ja då har det hänt lite igen då!
Vi börjar väl med Aramis. Han har nu känd mental status med 2:a på skott (varför förstod jag inte då jag tyckte han skulle ha en etta), men båda är ju godkända. Han överraskade mig bara vid spökena, annars visade han upp den sidan jag känner. Han är go', gla' och äääääälskar människor. Han blir lätt rastlös och han kampar precis så mycket som han ska (rasenligt), ljud bekommer honom inte och han behöver mattes hjälp för att ta sig fram till dumpen. Ingenstans hade han något kvarstående.
Nu ska han ögonlysas och på lördag ska jag ta mig till stan, närmare bestämt esplanaden, där hemvärnet har rekryteringstälten uppställda. Eftersom SBK Mellannorrland inte vet om/när det blir någon utbildning försvarsmaktshund här i Sundsvallstrakten så kanske hemvärnet vet. Annars tror jag man kan anmäla intresse genom dem.
Mira gör stora framsteg. Hon är mycket lugnare än för 3 veckor sedan, har lixom kommit till ro. Hon är precis så "förarvek" som jag vill ha henne också. Med det menar jag att hon vill vara till lags och är lydig, för det är roligt att göra matte glad. Jag ser alltså "förarvek" som något positivt.
Hon går fot utan att jag egentligen behöver anstränga mig, för det är mig hon söker, inte godis, inte leksak. Hon är helt enkelt perfekt! Kan ju hinna ändras många gånger än ju mer hon mognar, men just nu är hon så nära perfekt man kan komma. Hon börjar sakta men säkert lägga på sig lite vikt efter allt hon tappade när hon var magsjuk. Hon är fortfarande mager, men inte lika illa, så det går åt rätt håll. Just nu tutar jag i henne 16 dl Bozita Robur Genuine Salmon per dygn + matrester och klass eller (fodax) mush.
För Ninnen leker livet just nu när hon kan vara ute med minimalt antal klädesplagg på kroppen och utan skor. Hon hjälper mormor här ute på gården nästan varje dag (mormors terapijobb??, jag klagar inte!) med att rensa rabatter, rensa bort brännässlor från gräsmattan och plocka i annat som mamma borde göra.
Hon växer så det knakar (Ninnen, inte mormor) och det märks för hon har blåmärken överallt. Hon kan inte hålla kroppen i styr i över huvud taget utan det far en arm här och ett ben där.
Men det gör inte så mycket när man har fått en alldeles egen, röd, fin cykel med flak. Nu kan hon skjutsa runt alla sina gosedjur.
Totte har precis börjat fyra av sina första leenden. Och vilka leenden sedan! Jag kommer ihåg att Ninnens första leenden var urmysiga, men det vetef_n om inte Tottes slår rekorden. Eller så har jag dåligt minne.
Hans magknip börjar avta, nu är det inte så långa perioder och inte lika ofta längre. Vi provade Minifom, men det gjorde bara saken värre. Då hade han magknip även på nätterna, vilket han inte hade innan, och han slutade bajsa, vilket små barn kan göra i alla fall, men när han väl krämade ur sig så var det nästan maräng.
Han är vaken längre perioder och när han ligger där i sin babysitter och gungar så skrattar han till och pratar lite och är såååå nöjd.
När vi vägde och mätte honom senast så låg han på +1 kurvan på längd och nästan +2 kurvan på vikt, så han håller på att plana ut lite, men nog brås han på pappa nog! Rapar och fiser som en hel karl!
Nu ska han ögonlysas och på lördag ska jag ta mig till stan, närmare bestämt esplanaden, där hemvärnet har rekryteringstälten uppställda. Eftersom SBK Mellannorrland inte vet om/när det blir någon utbildning försvarsmaktshund här i Sundsvallstrakten så kanske hemvärnet vet. Annars tror jag man kan anmäla intresse genom dem.
Mira gör stora framsteg. Hon är mycket lugnare än för 3 veckor sedan, har lixom kommit till ro. Hon är precis så "förarvek" som jag vill ha henne också. Med det menar jag att hon vill vara till lags och är lydig, för det är roligt att göra matte glad. Jag ser alltså "förarvek" som något positivt.
Hon går fot utan att jag egentligen behöver anstränga mig, för det är mig hon söker, inte godis, inte leksak. Hon är helt enkelt perfekt! Kan ju hinna ändras många gånger än ju mer hon mognar, men just nu är hon så nära perfekt man kan komma. Hon börjar sakta men säkert lägga på sig lite vikt efter allt hon tappade när hon var magsjuk. Hon är fortfarande mager, men inte lika illa, så det går åt rätt håll. Just nu tutar jag i henne 16 dl Bozita Robur Genuine Salmon per dygn + matrester och klass eller (fodax) mush.
För Ninnen leker livet just nu när hon kan vara ute med minimalt antal klädesplagg på kroppen och utan skor. Hon hjälper mormor här ute på gården nästan varje dag (mormors terapijobb??, jag klagar inte!) med att rensa rabatter, rensa bort brännässlor från gräsmattan och plocka i annat som mamma borde göra.
Hon växer så det knakar (Ninnen, inte mormor) och det märks för hon har blåmärken överallt. Hon kan inte hålla kroppen i styr i över huvud taget utan det far en arm här och ett ben där.
Men det gör inte så mycket när man har fått en alldeles egen, röd, fin cykel med flak. Nu kan hon skjutsa runt alla sina gosedjur.
Totte har precis börjat fyra av sina första leenden. Och vilka leenden sedan! Jag kommer ihåg att Ninnens första leenden var urmysiga, men det vetef_n om inte Tottes slår rekorden. Eller så har jag dåligt minne.
Hans magknip börjar avta, nu är det inte så långa perioder och inte lika ofta längre. Vi provade Minifom, men det gjorde bara saken värre. Då hade han magknip även på nätterna, vilket han inte hade innan, och han slutade bajsa, vilket små barn kan göra i alla fall, men när han väl krämade ur sig så var det nästan maräng.
Han är vaken längre perioder och när han ligger där i sin babysitter och gungar så skrattar han till och pratar lite och är såååå nöjd.
När vi vägde och mätte honom senast så låg han på +1 kurvan på längd och nästan +2 kurvan på vikt, så han håller på att plana ut lite, men nog brås han på pappa nog! Rapar och fiser som en hel karl!
