nindog

Som rubriken säger så är det varmt, svettigt och nästan outhärdligt. "Du ska inte klaga, var glad att det är varmt istället" fick jag höra, men jag har inte längtat efter den här värmen, inte önskat den, inte velat ha den i över huvud taget. Och det är väl ok för mig, men Anni och framförallt Allan lider. För att inte prata om hundarna.



Vi har i alla fall tagit årets första dopp i Röjesjön. Kallt var det, men skönt att kyla av sig. Som tur var fanns det inte en människa inom synhåll, för hundar får nämligen inte vistas på badplatsen, varken kopplade eller lösa. De förorenar nämligen. Hur har jag svårt att förstå så länge man tar upp efter dem. För tänk om folk visste hur mycket människorna förorenar vattnet, fast det gör dom nog, egentligen, men det är lätt att köra huvudet i sanden.
Det finns ingenstans i Timrå kommun vi kan bada med hundarna och oss själva. De ställen det går att bada hundarna, de ställena har antingen dybotten eller vassa stenar. Fast ja, ån vore ju något, om det fanns något ställe nedanför oss där vi kunde ta oss i utan att bli ledbrutna på kuppen.



I helgen har det varit spelmansstämma i Västanå, vid fallet. Det är Viksjö spelmansgille som anordnar varje sommar. Jag som är född och uppvuxen med folkmusik och folkdans tycker om hela konceptet och jag önskar att jag lagt ner mer tid på min nyckelharpa. Ninnen tyckte väl också att det var kul, efter att hon fått sova en timme, men det var i varmaste laget. Som tur var fick vi krypa in i förtältet till Karin och Carl-Oscars husvagn och svalka oss.

Några bilder den här gången.

Först började jag med en kopp kaffe för att få lite energi.



Sedan övergick jag till träningen.
Det första vi tränade på var kommandot sitt. Det gick ganska bra.



Eftersom allt flöt på bestämde jag mig för att fortsätta träningen med läggande.



Det gick alldeles utmärkt även det.
Efter träningpasset var jag alldeles slut så jag blev sugen på en påtår. Mormor, häller du upp åt mig?



Ha de!

Då var vi nyss hemkomna från Edsta där vi har ätit en god middag bestående av grillat (älgkött naturligtvis) och potatisgratäng. Hundarna har fått leka av sig, Anni har fått leka av sig. Nåja, nu ska jag självdö framför TV'n så j__la trött är jag.

Någon bild blev det, kanske inte bästa kvalitén, men som sagt, jag saknar en kamera.

Ehm, ja, en sådan har jag i vardagsrummet.

Jag tog med bovvarna på tur upp på berget bakom bonden. Skogsbilvägen upp bröt de för några år sedan då det skulle avverkas och det har bildats dyngpölar efter hela vägen. Mer eller mindre stillastående vatten... Och vem skulle inte dit och bada, hon som aldrig någonsin går i vatten om hon inte absolut måste. Jo, Azzi, och jag tror det var på pin kiv för att hon skulle dra ner Aramis i vattnet också, stackarn som inte fattade att han inte bottnade och höll på att drunkna.

Hur som helst så spolade jag av dem bägge när vi kom hem och schamponerade lite där det behövdes, tydligen inte nog mycket, för när de torkar så släpper sanden. Fin fin fin sand, nästan mjäle har lagt sig över hela golvet. Det är nästan så man inte känner den när man går barfota, förutom att det blir strävt att gå på. Och naturligtvis skulle Azzi upp i soffan innan jag hann stoppa henne.

Egentligen ska jag väl vara glad som har två hundar som gillar vatten och gillar att bada (i sjöar badar Azzi mer än gärna). Det är behändigt varma sommardagar då man kan svalka pälsdjuren i svalt vatten i någon sjö eller ta fram vattenslangen. Det gäller bara att vara försiktig med Azzis svans. Första sommaren vi bodde här uppe i Åsäng så badade vi hundarna och mig (Allan ville inte) i ån och dagen efter fick vi inte ta i Azzi och svansen hängde slakt rätt ner. Som tur var hade jag läst om vattensvans någonstans så jag slog upp det på google och läste på lite. Jodå, det var det hon hade, det har jag fått bekräftat i efterhand av veterinär. Så numera är jag noga med att hålla hennes svans varm och torka den så fort det går efter att hon blivit blöt. Tack och lov för hårtork och tålmodiga bovvar.

Helt klart ser en blöt bovve inte riktigt ut som en torr bovve. Skillnaden känns som mellan björn och råtta. Se själv!

Här har Armis hittat dammen hos Kerstin på Skönsmon. Som tur var hade hon ingen fisk i den. (Trähäst!!)



Här är från ikväll, på väg hem.



Nu tror jag faktiskt att jag ska gå och sova.

Vi hörs!

Nu har vi anmält till vår första utställning, efter lite trassel med SKK och medlemsnummer.
Första utställningsresan går till Svenstavik den 1 augusti. Det blir bara Aramis som följer med, Azzi, Allan och Nin får stanna hemma. Aramis hinner precis bli 6 månader, på dagen, så han får vara med i valpklass. Och nervös är jag redan nu.

Synd att det ska blåsa så mycket idag, annars har jag lagt ett n00b (nyböjar) spår åt lilleman, han behöver aktiveras och det har inte blivit mycket gjort i helgen.

I fredags firade vi Max student, ja min systerson alltså. Grattis Max! Det blev först trängsel på Västermalms skola efter att ha gått från parkeringen vid polisstationen i obekväma skor. Sedan skulle vi gå hela vägen tillbaka och guuuuuuud vad jag ångrar skovalet. Men jag hade gympadojorna i bilen (alltid!!). Sedan styrde vi vår kos mot Juniskär för middag och mer firande. Som tur var hann vi före bilköerna, för alla som var efter oss blev så gott som stillasittande i bilköer, hela vägen från stan ut till Kvissleby. Allan var en av dem, han skippade firandet i stan för att kunna ta med hundarna direkt ut till Juniskär. Jag lämnar inte Azzi och Aramis ensam i bilen (trots att det är svalt och vi har bakluckan öppen) mitt inne i stan. Jag litar inte på folk och kan inte låsa bilen heller när hundarna sitter i den. Larmet går igång (det är trasigt och går inte att koppla ur, jävla Ford orginal integrerat larm).

Hur som helst så fick vi vänta på alla som satt fast i bilköer, men vi hade fått husnyckeln av Mia så vi kunde gå in om vi ville, det ville vi inte. När Allan kom så släppte vi ut Aramis så han fick kissa och naturligtvis så tyckte Selma (familjen Karlssons Jack Russel tik) att en stor (liten) hårig tuss inte hade något på hennes gård att göra, så hon bjäbbade lite och gick in. Aramis tyckte nog inte om henne heller.

Kvällen fortlöpte trevligt tills Ninnen bestämmde sig för att trilla in i kusin Kalles byrå. Kinden svällde lite och blev ganska omgående riktigt blå. Inget brutet, men något blodkärl fick sig en ordentlig törn mot okbenet.

Allan for hem före mig, mamma och pappa och Nin somnade direkt. När jag kom hem sov hon redan som en stock. vid midnatt vaknade hon och var otröstlig, så vi tog upp henne. Hon såg direkt sjuk ut och vid temp. koll hade hon 40 graders feber. Några alvedon senare kunde hon i alla fall somna om. Lördagen var lika illa, 40 graders feber och ingen ork. Hon sov nästan konstant. Det gjorde jag också. Ont i kroppen och riktigt slö, men det gick över till söndagen. Annis feber också, men hon är fortfarande trött och hängig.

Nu ska Ninnen sova igen, grinat en stund nu. Så jag ska spela lite World of Warcraft.

Vi hörs!

Eh ja, Aramis alltså. Nu är han svensk medborgare och får ställas ut. Men varför finns det då inga utställningar i området förrän 1 augusti? Med min usla ekonomi åker jag inte land och rike runt med en valp, även om det varit roligt att se hur han ligger redan nu, för jag tycker att han är riktigt vacker (men tycker inte alltid husse och matte det?)
I och för sig så skiter jag i om han är snygg eller inte, bara han fortsätter som han gjort hittills med arbetsvilja och mentalitet. Det skulle vara roligt att ha en snygg hund också, men som sagt, jag lägger inte så stor vikt vid hans utseende.

Nästan alla hans tänder är bytta, tack och lov, för det är inte kul att hitta söndertuggade skor och leksaker, trots att han har tuggben, tuggleksaker och märgben att tillgå. Nu har han inte ätit sönder något allvarligt, men jag blir i alla fall glad när det är över. Nu skulle jag bara behöva sommarfrisera honom också, för han är på tok för långhårig för svensk sommarvärme, men det blir bara lite eftersom han ska ställas ut, inte som Azzi som blev nästan helklippt i år igen.

Han är så underbar för han går med på allt. Hårtorken, klippmaskinen, ljud, stökig miljö, duschen, andra hundar, katter, alla människor, maskiner, ja, i praktiken allt hittills. Och vi vet med säkerhet att han är skottsäker, hoppas bara han förblir det också.

Här är han i alla fall i med husse som försöker ta bort en kvist ur pälsen på bakbenet.

Då var valdagen här och sist gjorde jag misstaget att lita på mina medmänniskor. Det gör jag inte om så idag ska jag masa mig iväg till röstlokalen.

Jag börjar få lite smått panik nu, har inte hört något om jobb och sommarn är ju snart över. Ja ok då, men det känns så i alla fall. Det är konstant kris på pengar och tyvärr så får dålig ekonomi männskor att göra dumma saker. Nån som vill bli min bankrånarkumpan?

Som tur är så mår vi alla bra fysiskt, så när som på Ninnen som for av köksbordet igår kväll. Vi satt i vardagsrummet och någon (inga namn nämnda... för vi vet inte ens vem!!!) hade glömt att skjuta in stolarna och vips var hon uppe på köksbordet, men inte så länge innan hon halkade ner och slog överläppen så blodet forsade. Såret var inte stort, men det blödde kraftigt och lillhjärtat blev ännu mer rädd. Men ett blöjbyte och en blodig tröja senare var allt bra igen. Så hon fick smaka klubba med mamma och blev alldeles blå om tungan.



Nin älskar att dansa och speciellt på bordet (nej hon har inte lärt sig av mamma!) till reklammusik. Lokas nya "I believe in miracles" är bäst just nu.

Sedan gosade hon lite med Azzi en stund, även om Azzi hellre försökte slicka bort go'saker ur ansiktet på Nin.



Nu vaknade Nin så nu blir det lunch innan vi far och stoppar valsedlar i kuvert.

Ha de så läng!