nindog

Då har man varit på krogen då. Första gången på över 4 år.

Kvällen började med god mat (tack Allan) och rushen i duschen. Jag och Arne sprang nästan omkull varandra bland snoriga bäbisar och febriga karlar, men vi blev till slut klar och skulle bege oss dit tallarna växer.
Vi hoppade in i volvomobilen och styrde kosan mot Tallnäs och broder Stefan. Väl där bjöd han på nikotinfri vattenpipa och Trocadero och jag insåg att jag har slutat röka forever, så illa som jag hostade, gång på gång. Arne tyckte jag skulle få ta mig en öl så han ringde pappa (svärfar) och övertalade honom att skjutsa in oss till stan.

Väl inne i stan betalade vi in oss på Oscar - Open Mind och lämnade våra fotavtryck på väg mot Irish Pub och alkohol. En Ale åt bror, en päroncider åt Arne och en Smirnoff Ice åt skribenten. Lite trevlig Irländsk musik fick vi innan vi valde att traska ner till Oscar igen.

Mer alkohol och ett skobyte senare stod vi på dansgolvet. Arne med nån_brud_01 och jag och bror spanandes efter lämpliga offer. Tyvärr skulle elakt_bitchigt_x "råka" stöta in i nån_brud_01 och förstöra allt. Ett andetag, ett leende och mer dans. Lite mer alkohol och elakt_bitchigt_x började hetsa på allvar och den här gången räckte inte ett enstaka andetag. Nu krävdes mer alkhol och några snygga ansikten.

Hur som helst så slutade kvällen med att jag sprang (gick, men vingligt) in i Emma-pemma. Hon kände inte igen mig utan mitt långa hårsvall, men Arne rätade ut begreppen och jag fick en bamsekram.

Allan (tack igen snutten) plockade upp mig och Stefan på Navet, Arne vandrade vidare med kompisar och kvällen slutade med en dusch och en varm, mjuk, mysig, kudde. Zzzz... Zzzz...

Nästa gång ska du med Phi!! BFF!

Tidigare den här veckan var vi till Vivsta, hela familjen. Vi parkerade utanför Kebab House och väntade på en person vi skulle möta på andra sidan gatan. Då passerade polisen oss och jag svor lite, för de måste ha noterat att jag inte har någon registreringsskylt bak på bilen. Hela plastkåpan har ramlat bort och jag måste dra om elen för att sätta tillbaka den, så det tar lite tid.

Hur som helst så stannade de på busshållplatsen lite längre bort innan de fortsatte upp vid Coop. Så tänkte vi inte mer på det. Men när de kom tillbaka några minuter senare började vi fundera på om de inte skulle "haffa" mig för skylten i alla fall. Istället körde de sakta, sakta förbi samtidigt som de stirrade in i bilen. Jag började skruva lite på mig och kände mig som värsta boven, trots att jag egentligen inte gjort något. Då utbrister Allan:
- Ja, vi sitter ju som värsta bankrånarna utanför Handelsbanken.
Jo, vi hade parkerat mellan Handelsbanken och Kebab House, jag hade toppluvan nerdragen och solbrillorna på. Så vi klev ur bilen och väntade på andra sidan gatan istället och vinkade glatt när polisen kom återigen. Jag har inte skrattat så mycket på länge. Det är ju tur att Timråpolisen fortfarande känner igen mig på utseendet.

Ikväll blir det utgång. För första gången på över 4 år. Det blir tydligen ett helt gäng, fast jag från första början bara bjöd med brorsan och två kompisar. Kul ska det bli i alla fall.

Ha de så lång!

På fredag var Phi här, jag hade migrän med synbortfall och nervryckningar vid vänster öga, men ingen speciell huvudvärk. Bomull i skallen hade jag också, jävla förkylning.

Lördag morgon vid en ganska vettig tid för en gångs skull väckte vi Nin, utfodrade jyckarna, packade in oss i bilen och for till Timrå Ridstadion för att ställa ut illern för Bo Wiberg. Slät tvåa med kritiken: Kraftigt maskulint huvud, nospartiet önskas mera utfyllt under ögonen, välburna öron, utmärkt mörka ögon, uttrycket störs av irriterade slemhinnor, tänder - bett ua, bra hals, något välvd rygglinje i stående och rörelse, något knappt vinklad fram och bak, rör sig med ett kort steg från sidan, fronten önskas fastare, stora tantecken som önskas rödare, passande benstomme.
Alltså inget som inte går att fixa med ålder, muskler och lite hårtoning!! :p

När jag stog där i ridhuset började nervryckningarna igen och den här gången kom även huvudvärken, inte så illa, men efter att ha sovit dåligt och lite under natten så orkade jag inte stanna kvar.
Grattis till alla rottor det gick bra för, vilka ni än är!

Lördag kväll skulle Arne på firmafest, yrpannan flamsade runt här, provade kläder, stylade håret och blandade grogg... innan han for.

Söndag mitt på dan försvann vår kära iller-rotta från gården, var borta 40 minuter innan han behagade sätta sig på bron, gnöla och vilja in. På nåder fick han komma in. Två timmar senare bar det av till simningen. Azzi fick också vara med den här gången.

Azzi simmade första av mina bråkstakar. Panik fick hon lite när hon simmade för allt hon var värd utan att komma till kanten. Stackarn hade en puls på runt 200 bara efter de första 2 minutrarna. Så för hennes del blev det bara 2 minuter till, uppdelat på 2.

Miller gjorde som vanligt, försökte leka Jesus och springa på vattnet innan han fick en leksak att bära på. Den här gången simmade han bättre, men bakdelen hängde fortfarande inte med. Jag fick hjälp av Anki att mäta muskler och temperatur runt om bakdelen och hon hittade ett område i ryggen som verkar inflammerat.

I skrivande stund har jag precis kommit hem från Berguvens Veterinärmottagning. Marie gav mig en remiss till röntgen och på måndag kl. 9.00 ska Miller få sin första fylla. Något tidigt, men han kommer in på falskt leg. :p (normalt är väl ändå att första fyllan sker vid HD/AD röntgen efter 12 månader).
Nu är det bara att hoppas att han är hel, illern.

Det började bra. Och slutade bättre.

I tordsdags var Phi här och glodde på film med mig och de mina och det var riktigt trevligt.
I fredags tog vi det lugnt, utom Arne som promt skulle ut och köra skoter med Mankan.
I lördags fick jag en valentingåva, den var god (tack Allan).
I söndags fick jag en till valentingåva, den var inte lika god med fan så mycket snyggare (tack Phi o Arne). Åsså simmade Miller för andra gången. Gick bra mycket bättre den här gången. Ska leta reda på en film.

Resten är historia.

Ha de!

Detta mail vädjar om att man ska vidarebefordra detsamma för den sönderbrända Alexandras föräldrar får 3 cent för varje mail. Hur detta i överhuvud taget är möjligt framkommer inte. I mailet finns en bild på en svårt bränd baby.
Mailet är falskt och enbart till för att spammare ska få tag i nya äkta emailadresser. Och tro om det fungerar då mailet innehöll inte mindre än 2361 faktiska adresser. Bara för att alla trycker forward och inte tänker sig för.

---

Här är den sanna historien om detta barn.

 

I juni 2005 brändes den 14 månader gamla Ola Kuczma svårt när hennes föräldrars hus började brinna. Hennes säng brann häftigt och hennes hår började brinna. Tack och lov kunde hennes föräldrar rädda henne i sista sekunden och doktorer i Krakow lyckades rädda hennes liv.

Detta mail började cirkulera i oktober 2005 och uppmanar läsaren och vidarebefordra mailet till alla hon/han kan, då varje email ska ge föräldrarna 3 cent. I originalmailet fanns ett bankkontonummer med, men den version som cirkulerar i dag är ett verk av en hjärtlös människa som använder denna tragedi till ett meningslöst hoax/spammail.

 

http://www.hoax-slayer.com/burned-baby-email.html

Det var söndag morgon, jag hade legat vaken sedan pojkarna for vid 5-tiden. Väntade bara på att väckarklockan skulle ringa. Det hann den aldrig för jag stängde den och klev upp 07.45. 20 minuter senare väckte jag Ninnen, micrade en flaska välling och satte mig framför TV'n och matade busfröet. Strax därefter kom mamma och jag stoppade vovven i bilen och for. Kom nästan inte av gården för all snö som kommit, och mer föll från skyarna.

Strax före 9 hoppade mamma-Mia in i bilen och vi satte av mot Matfors-skogarna.

Vid 10 samlades vi i Matfors Brukshundklubbs klubbstuga och vi blev tilldelad startordning och meddelad om vad som skulle ske under dagen. Startnummer 6 fick jag. Nervöst väntade jag på min tur.

Så ropade de ner mig och Miller till lydnadsplanen. Han fick hälsa på de människor som stod på plats och vi fick ställa oss en bit ifrån så att en ny okänd människa kunde komma mot oss med bestämda steg, ta i hand och hälsa. Miller viftade som vanligt på svansen och försökte gå mellan oss. Därefter skulle det lekas med bitstock. Hej och hå, han väger ändå strax över 40 kilo och ÄLSKAR att kampa. Jag kastade bitstocken och DÄR försvann Miller med den...

Domarna bestämde för att bryta. Jag vet inte om jag kan kalla honom underkänd. För att bli försvarsmaktshund måste hunden vid certprovet ha fyllt 18 månader. Miller hade haft 10 dagar till godo. Hunden måste vara AD/HD röntgad, får inte ske förrän efter 12 månader för att det ska registreras och läsas hos SKK och Miller är bara 9,5 månader. Vi har mycket lite, om inte ingen lydnad, han hade behövt grunden. Så vi är helt enkelt välkomna tillbaka när Miller växt på sig, både fysiskt och mentalt, när han är röntgad och när lydnaden fungerar. "Sad but true!"
Om jag blev besviken, näe, men lite lättad över att inte behöva ha panik inför lydnadsprovet, nu kan vi arbeta i vår egen takt och hitta en rytm och starta appellen när vi är klara. Och han blev ju som sagt inte underkänd, bara utpekad som omogen. :p

Jag släppte av Mia i Edsåker och for hem till mamma, Ninnen och Azzi. Drack te och åt smörgås och blev varse om att plogbilen farit av vägen. Insåg dessutom att om vägen inte skulle bli plogad skulle jag inte ta mig till simningen i Tallnäs. Jag väntade och snön fortsatte falla. TV parabolen var så översnöad så den hade ingen signal. Jag väntade lite till.
Klockan 21.53 for jag från gården hemma i Edsta och fastnade naturligtvis i snömodden när jag skulle ut på vägen från den oplogade skogsbilvägen. DÅ kom plogbilen förbi i sakta mak. Antar att bärgaren dragit upp honom då. Ja, ja, får hoppas det är bättre väder nästa söndag. För blöt ska han bli den lilla "dampweilern". :D

Nu ska herrskapet sussa!
Natti natti

Jaha, då for hon runt som ett litet yrväder igen, fast denna gången på 2 ben istället för på alla 4. Det har tagit lite tid, men nu känner hon sig så pass säker att hon törs släppa omgivningen och på staplande steg utforska världen en nivå upp i höjd.
Här kommer en liten videofilm. VLC (eller annan kompatibel spelare) krävs för att spela upp filformatet .mp4.

Ninnen promenerar!

Då var det kvällen innan domen, det känns lite så. Tänk om vi inte duger... Iofs skulle det inte vara hela världen, det finns ju så mycket annat vi kan satsa på, men när man är inställd på en sak, eller rättare sagt, när JAG är inställd på en sak så blir jag besviken om det inte går vägen. Jo, iofs går ju besvikelsen också över så småningom. Och som PA och Kicki sa, bara för att en hund inte blir godkänd på inträdesprovet till försvarsmaktshund betyder det ju inte att det är en dålig hund, den passade bara inte för jobbet, precis som jag inte passar som kirurg *fniss*.

Hur som haver så är väskan packad, renfäll att ligga på, täcke om det är superkallt eller nederbörd, kedjestryp, nya halsbandet färdigsytt, registreringsbevis och SBK medlemsskap nedlagt, uppkopplingskedjan i bilen, jag tror jag har allt, utom mina ytterkläder som hänger på sträcket i badrummet.

Ninnens väska är också packad. Extrakläder, gröt, nappar, regnskydd till vagnen och pulkan. Ja, just ja, höll på att glömma Eesbjörn, hade varit katastrofalt!

Allans väska ska packas. Skor, köväska, trasa, tjocktröja, mössa och handskar. Känns som om jag glömt något?
Ja, visste du inte att jag har 2 barn? ett som nyss fyllt 1 och ett som nyss fyllt 32! :D

Dammsugning och disk kvar, "better get to it"!

Så här blev i alla fall Millers halsband...

Så kommer äntligen karln hem med ett hundtäcke strl 80 cm och mycket riktigt hade 70 blivit för kort även om det finns lite att ta av på det här. Men han är ju inte färdigväxt heller än så han fyller nog ut de extra centimetrarna.

Miller är urusel i magen idag. För första gången har han faktiskt krafsat på dörren för påkalla uppmärksamhet. Och det behövdes, tro mig. Stackars krake. Men så var han med till stallet igår och vi har bytt från spån till torv. Ja, han äter ju hästskit som alla andra fullt normala hundar, även om just du råkar tro annorlunda. Ja, du vet vem du är, vi har diskuterat ämnet förut.

Ninnen går mer än hon kryper, hon har äntligen vågat tro på sin förmåga. För gå har hon kunnat ett tag, men det har varit både snabbare och säkrare att "apa" sig fram. En liten fegskit är hon, men det är behändigt också, för hon

Alla mina vänner och alla jag känner skaffar blogg. Jag känner mig lite utanför.
Förvänta er inga underverk, jag ska försöka uppdatera när jag kan och har tid, men hur ofta det blir får tiden utvisa.

Hur som helst så var jag på en informationsträff på Matfors Brukshundklubb ikväll. Jag vill göra Miller till försvarsmaktshund och det innebär att jag blir hemvärnssoldat på kuppen. Då får jag min chans till militärutbildning ändå, trots att jag missade första tåget som gick efter att jag mönstrat. Mina knän ville inte göra lumpen helt enkelt.

Det här går bara vägen om Miller anses vara lämplig vid inträdesprovet på söndag, och jag också då förstås. Jag kan egentligen inte se varför han inte skulle vara lämplig, men jag vet ju inte hur provet går till och vad han förväntas kunna/göra vid de olika momenten. Så det är bara att hålla tummarna.

Jag tog och mätte hundskrället för att se hur stort täcke han kan tänkas behöva. Det kan bli kallt att ligga i snön och vänta på matte. 80 cm täcke!!! Och han är bara 9,5 månader!! Undras jag vad han väger? :D Köpte dessutom Mush av mammaMia för jag tycker han är i tanigaste laget!

Hur som helst blev det ingen biljardtävling i Umeå för mig, vilket kanske var för allas bästa. Jag vet ju inte hur skratt en människa klarar innan hjärtat ger upp. :) Allan och Arne åker i alla fall, så jag får väl hålla tummarna för dom. Arne behöver komma ifrån stackarn, så förvirrad som han är (brustet hjärta).

Nu ska jag sova och försöka få någon värme i kroppen!
Ha de!