Då var vi där igen!
Våren är här, det är ljumet ute, snön smäler bort, hundskiten kommer fram tillsammans med allt annat skräp som skulle ställts in i höstas. Det känns som om man föds på nytt, men att tiden och pengarna inte räcker till till allt som jag skulle vilja göra med huset och gården. Halva problemet hade löst sig om jag haft jobb, men jag håller tummarna för något av alla sommarjobb jag sökt.
Anni älskar att vara ute nu när hon har fått nya stövlar och en hink, spade, kratta och "kakformar". Hon leker för fullt med både Azzi och Aramis och har lärt sig kasta boll åt Azzi, även om det inte blir så långt. Azzi som vanligtvis rusar efter bollen är jätteförsiktig och smyger nästan för att inte springa omkull Anni. Aramis har inget förstånd än, men han biter inte i Anni som han kan göra med mig och Allan. Men han är ju valp, bitandet går över med lite övertalning.
Nu ska jag fortsätta torka golvet.
Vi hörs!
Anni älskar att vara ute nu när hon har fått nya stövlar och en hink, spade, kratta och "kakformar". Hon leker för fullt med både Azzi och Aramis och har lärt sig kasta boll åt Azzi, även om det inte blir så långt. Azzi som vanligtvis rusar efter bollen är jätteförsiktig och smyger nästan för att inte springa omkull Anni. Aramis har inget förstånd än, men han biter inte i Anni som han kan göra med mig och Allan. Men han är ju valp, bitandet går över med lite övertalning.
Nu ska jag fortsätta torka golvet.
Vi hörs!
Vår, snöslask och miniatyrer.
Våren är här, även om det inte känns som om den tagit tag på allvar. Allt är blött, slaskigt och nu syns all skit och smuts och snön är inte sådär vackert vit längre. Bara solen ville värma på lite skulle det nog inte spela någon roll med lite dynga.
Ninnen har precis lärt sig att skor är inte till för att förhindra henne att gå utan snarare för att hon ska kunna gå själv, även utomhus. Så fort vi satte en sko på hennes fot så grät hon och slet för allt hon var värd för att få av sig den, vi hade lika gärna kunnat kapa hennes fot, så ledsen blev hon. Men så tog mormor och föste runt henne lite här på gården och så småningom förstog Nin att det faktiskt gick att gå med dom stora klumparna fastspännda på fötterna. Men ack så ont det skulle göra, i överläppen.
Mamma klädde barn i galon, släppte ut bovvarna och ställde allihop mitt på gårdsplanen samtidigt som hon städade ur en gammal mandarin ur bilen och ett hjärtskärande skri skar genom Åsängsluften. Ninnen hade ramlat, och tagit emot sig med ansiktet. En tand hade gått in i överläppen och blodet forsade. Efter lite tröstande och en blodig diskhanduk senare så fortsatte utomhusleken.
Lurvtuss, err... Aramis driver alla till vansinne, fast bra vansinne om nu vansinne kan vara bra. Han är kaxigare än Paulo Roberto i sina värsta år, större än Hulk Hogan och Magnus Samuelsson tillsammans och smartare än Dr. Temperance Brennan (Bones). Han är så otroligt söt när han morrar och skäller på Tusse (lejonet), försöker dra igång Azzi till lek och försöker springa ifrån toapappers-rullen han har stoppat svansen i. Han stirrar faran i ögonen och skrattar (bjebbar) åt dess pinsamma försök att skrämmas. Fast han är livrädd för den stora mattan som står ihopfullad på verandan. Men den är ju riktigt läskig.
Azzi stryker omkring här som en sur kärring, hon har talat om för oss att hon aldrig kommer att förlåta oss för att vi dragit hem en såndär äcklig liten terrortuss, även kallad hundvalp. Fast det räcker inte så länge, hon kommer snart att ge vika och istället lära honom allt hon vet och kan. Men han ska nog hinna med att springa in i en rhododendronbuske och trilla i barnpoolen ett par gånger först, för att hon lurat honom till det. Azzis undervisningsmetod går ut på att lära av sina misstag, den hårda vägen.
Han har redan lärt sig hur man gör för att stjäla älgben av Zita (den ljusa hunden i hundgården, högt upp i bild), fast Azzi fick bära ner det åt honom.
Ninnen har precis lärt sig att skor är inte till för att förhindra henne att gå utan snarare för att hon ska kunna gå själv, även utomhus. Så fort vi satte en sko på hennes fot så grät hon och slet för allt hon var värd för att få av sig den, vi hade lika gärna kunnat kapa hennes fot, så ledsen blev hon. Men så tog mormor och föste runt henne lite här på gården och så småningom förstog Nin att det faktiskt gick att gå med dom stora klumparna fastspännda på fötterna. Men ack så ont det skulle göra, i överläppen.
Mamma klädde barn i galon, släppte ut bovvarna och ställde allihop mitt på gårdsplanen samtidigt som hon städade ur en gammal mandarin ur bilen och ett hjärtskärande skri skar genom Åsängsluften. Ninnen hade ramlat, och tagit emot sig med ansiktet. En tand hade gått in i överläppen och blodet forsade. Efter lite tröstande och en blodig diskhanduk senare så fortsatte utomhusleken.
Lurvtuss, err... Aramis driver alla till vansinne, fast bra vansinne om nu vansinne kan vara bra. Han är kaxigare än Paulo Roberto i sina värsta år, större än Hulk Hogan och Magnus Samuelsson tillsammans och smartare än Dr. Temperance Brennan (Bones). Han är så otroligt söt när han morrar och skäller på Tusse (lejonet), försöker dra igång Azzi till lek och försöker springa ifrån toapappers-rullen han har stoppat svansen i. Han stirrar faran i ögonen och skrattar (bjebbar) åt dess pinsamma försök att skrämmas. Fast han är livrädd för den stora mattan som står ihopfullad på verandan. Men den är ju riktigt läskig.
Azzi stryker omkring här som en sur kärring, hon har talat om för oss att hon aldrig kommer att förlåta oss för att vi dragit hem en såndär äcklig liten terrortuss, även kallad hundvalp. Fast det räcker inte så länge, hon kommer snart att ge vika och istället lära honom allt hon vet och kan. Men han ska nog hinna med att springa in i en rhododendronbuske och trilla i barnpoolen ett par gånger först, för att hon lurat honom till det. Azzis undervisningsmetod går ut på att lära av sina misstag, den hårda vägen.
Han har redan lärt sig hur man gör för att stjäla älgben av Zita (den ljusa hunden i hundgården, högt upp i bild), fast Azzi fick bära ner det åt honom.
